Herzlich willkommen! Hjärtligt välkomna till årets Berlinblogg! Här kommer de som inte har glädjen att få resa med 12 glada elever och deras lärare till Europas metropol att kunna följa med i våra upplevelser ändå. (Ja, alla förutom Christer då, föräldern som drog vinstlotten och fick det stora nöjet att lägga några av sina semesterdagar på att resa med oss. Vi gratulerar honom!) Ni andra: varmt välkomna att följa oss via denna blogg!
Summa sidvisningar
onsdag 9 maj 2012
FYRA CHEESEBURGARE ÄR BILLIGARE ÄN EN
Trötta elever! Idag kom de sma liven upp senare än vanligt, vilket betydde att vi missade vart tag till koncentrationslägret Sachsenhausen. Som tur var hann vi ända med andan i halsen med var guidade visning.
Men nu.... Idag är det Oscar & Paul som tar över bloggen! Party Party!
Som sagt kom en del av oss lite sent upp fran sängarna ( bland annat vi 2 ). Men det blev bra av det ända och vi hann i tid till visningen.
Nu ska vi berätta lite om koncentrationslägret Sachsenhausen!
Var guide hette Charlotte. En väldigt söt (av väldigt fa ) tysk ung tjej som var jätteduktig pa sin grej! Allt var pa tyska, men jag tror att vi förstod det mesta. Naturligtvis var det en del hemska saker som hon berättade om som har hänt där och hon visade baracker som fortfarande fanns kvar. Det var ganska jobbigt att se och höra om allt detta, och nagra var nära tarar. Det berörde oss.
Efter visningen käkade vi pa McDonald´s. Det mest anmärkningsvärda fran det stället var att Magnus & Robin at 4 (!) cheesburgare var!
- Det är billigare med fyra än en! förklarade de glatt, och ingen fattade nagot, förrän de berättade att de menade billigare än en Mc Meny.
Efter detta sa akte vi tillbaka med S-bahn till Berlin för att se East Side Gallery. Mycket häftigt att se, men dock var de flesta av oss ganska trötta. När vi hade kollat klart pa det, sa splittardes vi för ett tag, da den ena gruppen ( Magnus, Robin, Lovisa, Josefine, Sara, Moa, Zubeyde med Lena & Madeleine ) gick längs tvä kilometer längs muren till Alexanderplatz. Pa vägen kom fem elever bort, för de inte lyssnade pa instruktioner. De var da tvungna att ga fem kilometer till, eftersom de inte hade tunnelbanebiljetter. Allt slutade dock lyckligt och vi aterförenades under die Weltzeituhr.
Den andra gruppen ( Vi 2, Anton, Damir, Emil med Christer ) drog till ett hotell där kändisar över hela världen brukar bo när de besöker Berlin. Tyvärr kunde vi inte fa nagon rundtur för det var man tvungen att boka. Men däremot sa upptäcke vi 2 att en grupp som vi gillar som heter Far East Movement hade varit pa hotellet för inte alls sa länge sedan. Sen fick vi dra till Alexanderplatz och möta upp de andra där.
Pa Alexanderplatz fick vi hänga runt i själv. Vi 2 och Anton hängde runt i klädkedjor och andra affärer. Sakerna här är nästan samma som i Sverige, bade utbud och priset, vilket var lite av en besvikelse. Zubeyde lyckades byta skorna hon köpte igar, eftersom de var för sma.
Sen fick vi av Lena och Madeleine en uppgift som inte var sa kul, eftersom vi var trötta, men vi skulle besvara nogra fragor där varje svar gav en bokstav som skulle bilda namnet pa Robins farbrors adress. Vi 2 var smarta och gick till det höga hotellet Park Inn Hotel och fick svar pa nästan alla fragor, sa sa svart var det inte. Det tog ett tag innan vi hittade till hans lägenhet, eftersom andra civila i Berlin överhuvudtaget inte visste om adressen.
Senare kom vi hem till Robins farbrors lägenhet; han heter Johnny. Sjukt kul att han bjöd in 15 pers i sin lägenhet och alla gillade honom skarpt. Vi at hans hemlagade spagetti och köttfärssas vilket uppskattades av allihopa. Efterätten var vit chokladmousse med blabär och när vi lämnade lägenheten fick vi även magnum-glass! Riktigt tacksamma är vi för dennna toppenkväll. Stort tack, Johnny! För oss 2 är detta inte sista gangen vi besöker honom! :)
Sedan akte vi tillbaka till hotellet i 20 graders värme pa kvällen, vilket var galet skönt och svalt.
PS: Pinsamhet... Josefin, Lovisa och Moa snackade pa svenska om en annan tjejs bakdel, eftersom hennes shorts var extremt höga och vek ut mycket, men det visade sig att tjejen var svensk och hade hört allt. De har tydligen lärt sig en läxa om att de inte är de enda svenskarna här i Berlin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar